TDS och en smärre schock


Sista dan i Sidmouth blev det besök på det offentliga Donkey Sanctuary som är öppet för allmänheten. Jag är glad att jag bestämde mig för att ta bussen istället för cykel, det var uppför, rejält uppför hela vägen. Himmel vilket ställe. Området är enormt, här finns t.om. ett eget åsnesjukhus, restaurang, ridhus där barn med särskilda behov kan träffa och rida på åsnorna. Det finns speciella bussar som tar med åsnorna färdigsadlade och allt till barn som inte kan komma hit, de åker också till äldreboenden och liknande med åsnorna där de fungerar som terapi.
Det finns olika promenadstråk runt anläggningen och varje stråk tar minst 45 minuter att gå. Allt drivs med hjälp av donationer, många testamenterar sina tillgångar, de har olika event som drar in pengar. Samtidigt är kurserna helt gratis, även om de flesta donerar en slant för dom. Säger bara: Helt otroligt. Får ni en chans någon gång ska ni absolut besöka Sidmouth och The Donkey Sanctuary. Nu blir det många bilder...

Mina hyresvärdar var så gulliga och skjutsade mig till tåget i Honiton där alla bagageförvararutrymmen var fulla. Hittade en fällstol i slutet på tåget där jag och mina väskor måste flytta på oss varje gång tåget stannar, för naturligtvis är perrongen alltid på den sida jag sitter. Hade dock lite tur att de kopplade på fler vagnar i Salisbury så både jag och väskor kunde förflytta oss och få plats allihop.


Framme i London blev det en smärre chock. Storstad och rusningstid, packade som sardiner på tunnelbanan, en riktig höjdare när man har två resväskor + ryggsäck. En annan är ju van vid lantlig idyll och lugn. Lyckades i alla fall komma fram till hotellet och installera mig i väntan på Marie-Louis. Har varit och klagat för det låter som om något vatten står och slår till tillsammans med ett bonk hela tiden. Det låter ungefär som när vår tvättmaskin hakar upp sig. Vi får se om dom löser det annars får dom ge oss ett annat rum. Annars är det ett fräscht och fint hotell. Nu ska jag ta det lugnt och invänta M-L.

En åsna mitt i hagen, stor var den, tror den är gjord av betongplattor eller liknande

Ett av stallarna, läckert...

Ett annat stall, The Donkey Sanctuarys utveckkling

Utanför varje stall fanns en bild och beskrivning av varje åsna

En mula bland åsnor, bra mycket större var den

Rengöring med högtryckstvätt görs varje dag

Hagar så långt ögat kan nå

Överallt fanns "Memorial"-träd...

...och bänkar

Mötte ett glatt pensionärsgäng som motionerade runt bland alla hagar 

Rygg- och sidkliare

Särskilt stall för blinda åsnor, det var vadderat lite överallt och vissa åsnor har vadderade huvudskydd. Man kunde inte gå in i stallet så det fick bli en bild på infotavlan

Betet varvas med får för att undvika så mycket mask som möjligt

Man kan gifta sig här också

Sparbössor lite här och där, svåra att missa då dom var manshöga

En Memorial garden, minns inte för vem

Fint inramad hage

Terapiridhuset för barn med särskilda behov. Man fick inte fota då barnen var på tur så det fick bara bli en bild på ridhuset

Karta över området

Donationstavlor överallt

Ett sommar / dagstall

Skriv gärna en kommentar, det är alltid roligt att få


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Gäster upplever genuint lantliv

Vilket mörker

Finbesök idag